Skrik inte

Usch jag vet inte var jag ska göra av alla tankar om och återupplevelser av den "vård" jag fått. Det bara sköljer över mig, kan inte glömma, kan inte glömma.
 
Hur jag får högra handen fri och börjar dra i knapparna på midjebältet. omedelbart är de där och trycker ner mig så hårt, det gör så ont. Jag är så rädd och panikslagen. "SKRIK INTE" skriker de åt mig.
 
Hur jag springer ut från ett läkarmöte där jag bestämt sagt ifrån att nu vill jag inte ha mer nosinan. Men man får inte springa i korridoren så jag hör doktorn säga "bälta henne" och sen ligger jag i den där förbannade sängen igen. En snäll skötare sitter vak. "Du förstår väl att du måste ta din nosinan. Annars blir det ju såhär. Du är ju så AGITERAD."
 
Hur jag en gång efter att varit fastspänd nästan sex timmar ber att få min telefon."Okej, men du får inte ringa din mamma. Hon blir ju orolig då."
 
MEN JAG DÅ? Jag är också orolig. Jag är förbannat jävla orolig. För jag blir inte behandlad som en människa.
 
Alla urlöjliga ursäkter de haft att bälteslägga mig är så många så det blir rent skrattretande. Och jag fattar inte varför för enlig dem själva vill de undvika såna åtgärder så gott det går. Men jag antar att det inte är meningen att jag ska förstå sådana saker. För jag är ju så PSYKOTISK.
 
Jävla skitsnack.

Kommentarer
Postat av: MTE

Du kan alltid ringa din mamma oavsett vad någon annan säger.

2014-06-02 @ 00:46:20
Postat av: M

Har en psykossjukdom men har aldrig blivit bältad. Det låter asjobbigt som du har det. Fortsätt kämpa, det kommer komma bättre dagar.

2014-06-03 @ 21:29:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0