Ensam

Ingen, ingen, ingen förstår. Hela tiden är jag så ensam. Alla är så upptagna av sig själva just nu, ingen har tid med mig. Eller så kanske de tror att jag inte har tid med dem. Men bara för jag är tillbakadragen av helvetes signaler och brydd om landstingsrådet, betyder inte det att jag inte vill ha uppmärksamhet av VANLIGA människor som INTE konspirerar mot mig.
 
Samtidigt kommer en våg av obehagliga minnen från sjukhustiden som jag nu lämnat bakom mig. Nu när jag har en dålig period är jag rädd att de kommer skicka tillbaka mig.
 
 
 
 
Minns för länge länge sen när vi cyklade till stranden och jag vågade bada

Är så sjukt jävla ledsen för att jag stött bort. Nu kan det aldrig igen bli som det var förut.
 
Jag saknar dig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0